!"#¤%&/()=? realese?
realese på min äldre blogg. när jag bodde uppe på Böda i Öland, Jag läste igenom den igår och tyckte den var ganska bra.
så jag ger ut första sidan här, och pls kommentera, ska jag fortsätta med att släppa en ny dag ( i böda) varje dag lr ska jag försöka skriva nått som händer som jag just har problem med.?
Dag 1 inför
Sista tankarna innan jag åkte iväg från mitt hem var oroliga. Hur ska Böda folket uppfatta mig/tolka? Och hur ska jag uppfatta de? Rädd, nervös, fundersam, ja allt de där kom upp när jag satte mig i bilen på väg mot mitt nya jobb, mitt nya hem. Främlingskap?, kommer jag känna mig utstött och utpekad av alla? Ja alla tankar flödade runt runt i mitt huvud under resans gång.
flopp eller succé? Det enda som har ett svar på mina frågor är framtiden, mina närmaste veckor i mitt liv.
Dag 1 Jobbet
Väl framme vid mitt nya jobb så träder man in i en väldigt gammal kåk, 1600-talet sa de till mig. Väldigt mysigt ställe med små rum lagom mycket grejer står framme. De jag gick runt och tittade i just nu var "mitt", mitt jobb, min arbetsplats, de jag ska ta hand om helt själv i sommar. (iallafall de dagarna jag är här).
Timmarna gick och det började bli dags att stänga för dagen. Så jag ringer upp min guide här uppe i Böda, Henke Johnson. Som visar mig vägen till de som ska bli mitt hem. Husvagnen var lite liten men det ska nog gå vägen. Jag blir presenterad av far och mor Johns, de verkar vara väldigt snälla och trevliga.
Installationen av husvagnen gick inte som jag och Henke hade tänkt oss så vi kallade in den mest rutinerad av oss, Tore Johns ( Henkes far). En stor kreatör kom in i bilden, Tore hade gjort sånt här många gånger förr, de såg man. Med hjälp av rutinen och en hel del silvertejp så fick vi äntligen ihop förtältet!
Efter en hel dag med nya intryck, nya människor så var jag extremt hungrig, "föda, föda, mAAAAAt" skrek min mage. Så jag och Henke kändes oss lite för smala än vanligt så vi bestämde oss för att investera i en pizza nere vid, Kyrketorp. Henke visade mig ett ställe som på utsidan verkade helt ok. När vi väl klev in i utestället kändes det som att jag möttes av tusen blickar och lite viskningar runt om i stället de kan ha varit så eller var det bara jag som var paranoid. Vi käkade pizza, kollade på fotboll drack en och en annan pilsner samt träffade några av Henkes homies. Personalen var lika roliga som de såg ut, ett par äkta pizzabagare från Turkiet som var hur goa som helst, ja pizzorna också. Själva stället var hur mysigt som helst, ett ställe där alla är välkomna stora som små. Alla kände alla inga sura miner någonstans allt var som ett enda kollektiv, en enda stor familj fast ändå inte. Mina tankar från timmarna jag skulle åka hit förändrades helt under dagen som nu har gått. Det här kan faktiskt bli en rätt så hygglig sommar ändå.
